Likt en säl skjuter Galtarö ut med nosen vänd mot Stora Askerön. På nosen finns den lilla vita fyren som leder sjöfarten vidare upp mot Uddevalla. Det var här som skeppsredaren Werner Lundqvist lät bygga sin stuga “Storstugan” 1917, han var ledaren för herrklubben “Bröderna” som varje sommar tog sig ut till Långedrag , packade in sig I Werners lilla lustjakt “Bölja” byggd av finaste mahogny I Allmag och med 45 m2 segel gav sig ut på en seglats till Galtarö eller Galterö som vi som bodde på Askerön mittemot brukade kalla den.
På vägen passade man förstås på att mellanlanda på Marstrand där middagen intogs och där man för en stund betraktade stadens invånare sittande under silverpoppeln.
Väl framme på Galtarö så vilade man ut nere vid stranden, jag citerar. “Det doftade af tång och majgräs, måsarna sväfade I den klara luften, då och då dykande ned efter någon fisk, ejderfamiljerna summo omkring, belåtet kuttrande och hvita segel sköto fram I gattet vid Svanesund, Humlorna surrade , fjärilarna flögo från blomma till blomma och det var en lust att lefva denna vackra Maj. Därefter gingo “Bröderna”in till stugan och dukade upp den medhavda skeppsproviantenoch från fönstret sågo de “Bölja” ligga fredligt förtöjd vid sin påle och Otto sysselsatt med att göra motorbåten I ordning för sommaren.”
Otto med sin familj var de enda som bodde på ön och förutom båtbyggeri och fiske också skötte den lilla fyren längs ut på udden. Nu sedan Werner Lundqvist köpt marken fick han även eftersom Werner hade stort förtroende för honom sköta “Storstugan” liksom skog och äng runtomkring.
I Örgryte bodde Lundqvist I “Villa Soltorp” som han låtit uppföra 1903 I nationalromantisk stil tillsammans med sin hustru Anna Ahrenberg, dotter till skeppsredaren Theodor Ahrenberg.
Ett lantligt beläget trähus på bekvämt avstånd från storstaden, framstod som attraktivt. De nya idéerna och idealen bildar bakgrund för tillkomsten av det hantverksvurmande sällskapet “Bröderna”. Lundqvists nya hem döptes, tidstypiskt, till Soltorpet och det var också där sällskapet “Bröderna “ kom att ha sitt tillhåll vintertid. Området runt omkringvar vid denna tid glest bebyggt. Böö herrgård och Dicksons Överås var de mest dominanta byggnaderna.
Vem var då Werner lundkvist och vilka var “Bröderna”?
Werner Lundqvist ( 1868–1943 ) var son till en järnhandlare i Uddevalla. 1898 startade han sitt eget rederi, som 1917 gick upp i Svenska Lloyd där Lundqvist var styrelse-ordförande. Han skulle komma att bli en stor mecenat I Göteborg .
1913 föreslog han att Nautiska föreningen skulle bilda en museinämnd, något som lade grunden till det som skulle bli Göteborgs sjöfartsmuseum Lundqvist donerade ekonomiska medel till Sjöfartsmuseet , där en av “Bröderna” Olof Traung senare skulle bli chef , liksom donationer till Göteborgs högskola.
Han var också med och finansierade tillkomsten av Göteborgs konstmuseum liksom inköpet av en mängd tavlor.När museet öppnade var Wener lundqvists samling lika stor som den Fürstenbergska.
Bröderna var en sammanslutning av hantverkare, tänkare och andra som bodde i området och som tänkte i samma banor. Sällskapet varade från 1905 till strax innan Werner Lundqvists död 1943 Oftast sammanträdde man I Villa Soltorpet, särskilt i “Brödrarummet” som inreddes 1908.
“Krönikorna” som finns I bokform innehåller nedteckningar från Brödernas möten, samt ett stort antal teckningaroch ritningar. Bröderna figurerar under pseudonymer men de flesta är lätta att identifiera.
Centralgestalterna är ”Redaren”, Werner Lundqvist och ”Målaren” Ole Kruse. För övrigt domineras sällskapet av stadens ekonomiska och kulturella elit, bland andra Simon Abersteen ( ”Den Skriftlärde” ), Georg Andrén ( ”Kandidaten” ), KarlM Bengtsson ( ”Byggmästaren” ), Albert Ulrik Bååth ( ”Skalden” ),Reinhold Callmander ( ”Glasmålaren” ), R A Cederqvist, Sigfrid Ericson ( ”Konstm. Byggmästare” ), Einar Ericsson ( ”Arkitekten” ),R Frew ( ”Vandraren” ), Ragnar Grevillius, Israel Holmgren ( ”Läkaren” ), Gustaf von Holten ( ”Bokvännen”, en period även ”Sångaren” ), David Lundahl ( ”Spelemannen” ), Vitalis Norström ( ”Tänkaren” samt ”Filosofen” ), Einar Palme ( ”Artisten” ), Axel L Romdahl( ”Intendenten” ), Carl Schmid-Wahlgren ( ”Sångaren” ), Carl August Tiselius ( ”Fornforskaren” ) och Olof Traung ( ”Styresmannen” ).
Redan denna lista över namn väcker misstankar om att inflytandet på stadens museer var omfattande. Här återfinns alltså inte bara konstmuseets intendent och senare chef Axel Romdahl, utan även dess arkitekt Sigfrid Ericson. Även Sjöfartsmuseets arkitekt Karl M Bengtsson tillhörde Bröderna – Sjöfartsmuseet som Lundqvist också var med om att skapa.
Hur gick det då med Galtarö?
1939 skänker Werner Lundqvist ön till “Första Majblommans rikskommite’” och där byggs då en barnkoloni som de första åren vände sig till barn som levde I TBC drabbade hem. Här har under åren vistats hundratals barn som fått vistas i samma underbara miljö med sol sommar och bad som “Bröderna” på sin tid. 2006 tog dock verksamheten slut så nu återstår att dse vad som händer på “Galtarö”.
Se även: https://www.askerohistorier.se/sverrevarvet/
https://www.askerohistorier.se/prastgarden-i-orgryte/
Källor: Werner Lunqvist Galtaröboken samt Jeff Werner “Brodern som bestämde. Werner Lundqvist och Göteborgs konstmuseum”
