Plötsligt låg dom där på golvet, breven som legat dolda i ett lönnfack i chiffonjén. Anledningen att den flyttades, var att farmor dött, föräldrahemmet, gården på Hisingen skulle röjas ur och möbler delas upp. Någon hade stoppat in breven här i början av seklet, kanske för att innehållet dolde en släkttragedi?
Otto, farmors far och hans broder Bertil August var dom enda i en syskonskara av fyra som överlevde till vuxen ålder, de växte upp på en liten gård i Halland, i Skällinge, en by lite öster om Varberg. De var dessa två som breven handlade om, en vann, en försvann.
Vinnaren var Otto, han for till Amerika 1871, i passagerarlistan står att han skulle till Erie i Pennsylvania, men på fotot ovan där han står längst till höger är han i Williamsport som är bara halvvägs dit från New York. Något foto på August finns inte.
Otto reste tillbaka efter två år, kanske med lite pengar på fickan. Efter att ha hjälp till hemma på gården dök då vid jultid 1975 erbjudandet att tjäna som dräng på Ränteredgården på Hisingen, Återigen var han på rätt plats vid rätt tid.
Fadern i familjen på Hisingen hade just dött liksom två av sönerna, en av sjukdom och den andre som sjöman fallit överbord och drunknat i Atlanten, de andra två sönerna ville inte bli bönder utan hade utbildat sig till sjökaptener. Kvar på gården var tre systrar och behovet av en dräng var stort. Otto verkar ha varit handlingskraftig, för redan efter en kort tid hade han “fått ihop det” med äldsta dottern Charlotta, och dessutom gjort henne gravid.
Kanske sökte hon också efter en partner, hon var ju dock 37 år, så det var hög tid. På hösten 1877 gifter de sig vilket också är en nödvändighet eftersom dottern Anna, som skulle bli min farmor, föds någon månad senare.
På fädernegården i Skällinge bor föräldrarna, brodern August, hans hustru Johanna och tre barn, en barnaskara som så småningom skulle komma att utökas med ytterligare fem.
I de första breven från August, för det är ju bara breven till Otto av förklarliga skäl som ligger i chiffonjén, där börjar August alltid med hälsan, som är så viktig för att klara försörjningen, sedan återkommer han ständigt och jämt till ekonomin, som är skral.
1877 när Otto gift sig så föreslår han att Otto skall flytta hem och ta över halva gården, ett erbjudande som Otto inte verkar ha nappat på. Året efter tar sig August och fader sig för att ta ångbåten från Varberg till Göteborg och fira midsommar hos Otto.
Åren går, brev efter brev sänds, alltid samma innehåll, hälsan, grödan och den dåliga ekonomin. Det hela kulminerar 1886 när August sänder ett nödrop till Otto om ifall han kan låna honom en summa pengar och lösa en skuld som han har till en bonde i Rolfstorp som propsar på att han behöver ha tillbaka sina utlånade pengar omedelbart för att finansiera sitt bygge av en ny lagård.
Det hela slutar med konkurs och August tvingas att sälja halva gården för att reda upp sina affärer. Familjen som nu består av far och mor, hustrun Johanna och de nu åtta barnen får nu tränga ihop sig på den del man får disponera.
August ser nog nu som enda utväg att förbättra sin situation att fara till Amerika som brodern gjort 15 år tidigare och som så många andra från Skällinge och trakten däromkring också gjort. I slutet av Maj 1887 bär det av.
Här följer något förkortade, breven hem till Otto från Amerika
Batavia 1887 20 December Min ömt älskade käre broder Jag får hermed låta dig få veta antingen jag är lefvande eller död. Jag kan inte jelpat jag har många gånger tänkt att jag skollat skrifva till dig men det har alltid blet något hinder. Nu får jag för det första omtala något hur min resa gick hit, den gick någorlunda. Vi var två dyng på sjön till England sedan låg vi i Lifverpol tre dygn. Och sedan fjorton dygn till Amerika, på andra dygnet tok det till att storma så hafvet slog över båten så vi vadade till mitt på benet och vatnet blev liksom den starkaste snöyra och det varade i sju dyng sedan blev det någorlunda väderlek. Jag hade nästan inte ont av sjön utan jag var något ör i huvudet men det var några som såg mest ut till att dö men när det longnade sig blev de krya igen och vi var omkring åtta hundra personer på båten över oceanen. I Nyårk blev vi flera, då kom den ena skaran efter den andra. Vi kom dit om morgonen och så gick vi på tränet och åkte två dygn så var vi i Batavia om lördag den 15 Juni. Om tisdagen fick jag jobb, där görs tankar som sätts vid järnvägen och som lokomotiven tar ur, och så görs möllor di sätter jämte som dom pompar vatten i tunnorna, di går för winn. Vi börjar kl 7 på morronen till klockan 9 på kvällen. Den 17 så quittade de ut många, nu har jag inget att göra. Bara man får arbete till framtiden annars blir det svårt. Många tror att det blir sämre för här skall vara presidentval. Så får jag omtala att här varit svår torka. Här är arbetare av alla slag, många svenskar och norrmän, här är irländare och engelsmen och negrer. Här är svensk församling, de har byggt ny kjörka, och här är svensk handlare så det är inte svårt att gå och köpa vad man vill. Nu får jag sluta för denna gång med tusenfallt kära hälsningartill dig och din hustru och äfven di andre töserna, tecknat af mig August Andersson, min adres är August Andersson Battavia Kane Co Box 145 ILL
Batavia 1888 23 Januari Min ömt älskade broder Det går alldeles baklänges för mig nu men man får hoppas på framtida utsikter såvida herren bevarar helsa och krafter, eljest är allting förlorat. I sommras var här bra med arbete men om vintern är här dåligt, i synnerhet när här är sträng vinter som nu. Daglönen den är för utsides arbete 1 och 25 och 1 och 50 daler för insides. Jag hade 1 och 50 för 10 timmar men då arbetade jag övertid, men så måste jag köpa mig snickareverktyg det första jag började och di gick till 11 och 50, och så måste jag köpa mig kläder för di kläderna jag hade di var för varma om sommaren. Så det kostar att leva här, och så fick Ossian 32 daler som biljetten kostade. Här var så sträng värme i sommar. Här har inte varit så varmt sa di på många år. Här var så sträng torka att marken var nästan röd, grödan den blev mycket skral så här är dyrt med födoämne. Sedan ble det mykke värre, brunnar tröte så di måstegräfva om dem jupare så di fick vatten. Och så fråga du om här är slätmark eller skog, här är slät så långt man kan se och vackra farmer och likså småskogsdungar men bara ekträ och här på platsen är stad och mycke vackra hus och planterengar och här går en stor å igenom staden. Och så fråga du om här är gott om arbete för fruntimmer, det kan jag just inte säga, men det värsta är för di blir alldeles bortskämda, för det första blir de så högfärdiga så di känner sig inte sjelfa, och så gifter di sig, och så håller di på med andra och så sils de åt, och så får di fatt på enn annan, så gifter di sig omigen. Jag vill inte råda några fruntimmer att resa hit I synnerhet ogifta. Nu har jag intet vidare för denna gång utan jag får sända kära helsningar från mig till eder alla teknat af din tillgivne broder August Andersson Skrif snart tillbaka så är du snäll
Batavia 1888 11 Juni Min ömt älskade broder Tack för ditt kärkomna bref, ser att du är begåfvad med god hälsa vilket är det förnämsta här i lifvet. Jag kan särdeles inte klaga, jag har haft hälsan såvida. Det har varit mycket svårt för mig ändå, men vad vill man göra eller tänka I denna verden när motgångarna följa en här i lifvet. Jag blev utan arbete vi jul och sedan var jag inte i stånd till att få något innan Maj månad, och det är ostadiga arbeten och här är så uselt i Amerika nu så jag vet inte vad här blir. Här är så många som inte har något arbete och här kommer folk jemt, så Amerika blir inte bättre än Sverige nu och jag skulle önska den dagen vore, att jag kunde återvända till Sverige, för där kan man åtminstane käna födan. Det versta är för dom hemma, för jag har inte kunnat skicka mer än 10 dollar sedan Jul. Men vad vill jag göra, jag har gjort så gott jag kan, Jag blev ändå glad när jag fick höra att Johanna kom sig opp igen, för när jag fick brev att min son Ossian var död och Johanna trodde di följde med så förmådde jag varken äta eller sova, så jag blev alldeles utmärglad och jag hade troligtvis dukat under om jag inte hade kommit ut i rörelse. Så var här en från Skåne som ville att jag skulle följa med till Chikago och höra efter arbete och det fördrev bekymren något. Men där var vi inte i stånd till att få något arbete, och så gick vi till en stad som hette Lemont och der kunde vi inte få något arbete heller. Och så derfrån till en stad som kallas Joliet och så derifrån till en stad som kallas Aurora och så derifrån tillbaka till Batavia så du må tro att här är svårt. Nu får jag till att afbryta min skrifning för denna gång med tusenfalt kära hälsningar till eder alla tekknat af mig August Andersson Skrif snart tillbaka så är du snäll
Hustrun Johanna skriver till sin svåger Otto 1888 22 Oktober Käre Otto Jag tackar dig för den oväntade oförskylda gåfvan som jag rikligt bekom. Det var mig till stor nytta för mig och mina fattige barn. August har lemnat oss I fattigdomen. Huru han sjelf har det vet vi inte riktigt ty han har inte skrifvit hem på ett halfvår.
Fadern Anders Berntsson skriver till sin son 1890 7 Mars och meddelar att modern Britta Kristina dött och fått en “hederlig begrafning efter tidens sed, fast än jag jorde det med så liten omkostnad som jag kunde så drog det ändå till penningar, så att jag för tillfället måtte låna 20 kr som jag snart skall betala , så om du af din godhet kunde skicka mig lite så är du snäll” så pengaproblemen kvarstår, dessutom skriver han “Johanna fick bref ifrån August, Det är nu som vanligt att han är sjuk när han skref. Och han klagar öfver dåliga arbetsförtjänster i Amerika. August adress är nu 58 Larabu stret Chicago hos August Mossberg”
Detta är det sista livstecknet från August Andersson i Amerika och till skillnad från Ottos pampiga gravsten på Säve kykogård som syns på fotot nedan så fick August troligtvis ingen gravsten alls?
Hur gick det då sedan Otto och för familjen i Skällinge?
Otto och hustrun Charlotta får bara ett barn men gården blir deras efter att Otto köpt ut sina svågrar runt sekelskiftet, en gård som senare dottern Anna och hennes man tar över.
I Skällinge dör fadern Anders Berntsson 1896, men Johanna kämpar på och jobbar hos folk runtikring för att försörja sina barn, Försörjningsbördan minskar också i takt med att sönerna en efter en tar tjänst som drängar, så detta år finns bara de två yngsta döttrarna kvar hemma, två av barnen dog ju tidigare som späda.
Barnen har inte heller låtit sig avskräckas av faderns öde i Amerika utan far en efter en över för att pröva lyckan.
Äldste sonen Johan Algot far över 1898 och blir skogshuggare i Minnesota, nästa i ordningen Adolf Leonard åker över året efter och blir även han skogshuggare, men i Pennsylvania, vad som sedan hände dom två vet jag inget om.
Tredje sonen, Carl Julius far iväg år 1900 och hamnar Ludlow Pennsylvania. Han skriver hem att han trivs bra med arbetet på ett garveri i staden. 1912 gifter han sig i New York med Anna Holmström som kommer från Åland och är barnmorska. De flyttar hem till Varberg, hinner få tre döttrar i snabb följd innan han avlider endast 35 år gammal. En av döttrarna gifter sig med en professor och bosätter sig i Örgryte, så där sker ju en riktig “klassresa”.
Äldsta dottern Selma, även hon reser til Amerika 1902 och blir borta i hela trettio år, när hon kommer hem gifter hon sig med Ernst Bengtsson som kommer från Grimeton. Paret bosätter sig i Varberg.
Yngsta dottern Theresia var den enda som stannade kvar i Skällinge där hon utbildade sig och jobbade som småskollärarinna i alla år. Det var också hos henne som modern Johanna fick bo på ålderns höst. Teresia fick ett långt liv och min far hann tack vara dessa brev ta kontakt och träffa henne, den sista av sin mors kusiner innan hon avled 1979 nära nog 93 år gammal.
Så trots allt gick det väl för dom tre yngsta barnen, men inte många ättlingar i nästa led då det var endast Carl Julius som fick barn. Man säger att “Ett brev betyder så mycket”, och i detta fall var det för min far verkligen så i och med att han fick läsa dessa brev och få reda på vad som hände i sin morfars släkt, något som för hans del var helt okänt.
För mer läsning om denna släkt
Om Ottos resa till Amerika
https://www.askerohistorier.se/sillgatan-packade-som-sillar/
Om Ottos mors släkt, prästsläkten Friis
https://www.askerohistorier.se/christina-brun-slottsskrivarens-dotter/
Om Ottos fru Charlotta
https://www.askerohistorier.se/vogel-und-dienstbach-fyra-kvinnoportratt/
Om Ottos svåger sjökaptenen Carl Olsson
https://www.askerohistorier.se/carl-karleken-och-katastroferna/
Om Ottos svåger sjökaptenen Johan Olsson
https://www.askerohistorier.se/angbatskaptenen-johan-olsson-och-brefdufvan/
