Askerön Västergård var två gårdar (som det står i annonsen så hade bönderna på ön plikt att lotsa fartygen som var på väg till och från Uddevalla) varav den ena köptes 1834 av kronolotsen Anders Andersson .
Den andra ”Västergården” som också var den största är den notisen handlar om. Den ägdes av en Johan Henrik Hansson och han liksom hela gården har kantats av olyckor. Hansson tvingades på grund av stora skulder lämna gården. Han fick bosätta sig i Haftendalen nedanför kyrkogården, där fanns några torp och backstugor för de som hade det knapert.
Onekligen skamfyllt för den som tidigare ägt den finaste gården på ön. Olyckorna fortsatte, ena sonen var sjöman och drunknade, den andra sonen for till Amerika och avled där. Bara dottern Josefina fanns kvar och hon var tvungen att ut och hitta försörjning för att de skulle överleva.
Auktionen av gården gick tydligen vilt till. Köparen Anders Olsson från Tjörn verkar ha varit en profil, var så full när han ropade in gården så att dan efter när hustrun Petronella frågade om han köpte nån gård så visste han inte utan fick fara till min förfader lotsen Anders Andersson på grannstället för att fråga honom om han visste vem som ropat in gården.
Olsson (som byggde väderkvarnen som finns på öns högsta punkt) var en hetsig typ, hade så bråttom ibland att han inte hade tid att öppna grindar utan körde rakt igenom med häst och vagn. och på hans gård fortsatte det att hända grejer.
När han skulle gifta bort en dotter skulle det firas med ett rejält dynamitskott. Dynamiten small dock inte av utan när brudgummen skulle kontrollera varför small den av och sköt bort ena handen. Bröllopet fick genomföras med brudgummen liggandes bandagerad intill bruden. Många år senare, 1929 , bodde endast en dotter kvar och under en kaffestund i trädgården fattade huset eld och när hon skulle in och rädda ett foto av sin familj blev hon så svårt bränd att hon senare avled.
Onekligen mycket som går att berätta bara för att du hittat en notis i tidningen Göteborgs Handels och Sjöfartstidning 1870.