Att bo på en ö gör att allt som har med liv och död att göra så mycket svårare. Föda barn, behöva läkare eller som förr när man var tvungen att ta sig till Norums kyrka på Söndagarna, över fjorden och sedan ytterligare 3 kilometer över land, vintertid när isen varken bar eller brast, och på senare år isrännan mot Uddevalla som ett hinder. Än värre om någon dött, då skulle kistan fraktas samma väg. Därför ville man ha en kyrkogård på närmare håll.
Petronella i Västergård död 1906, ligger i den äldsta graven på Stora Askeröns kyrkogård. Petronella var gift med Anders Olsson som ägde Västergård och eftersom kyrkogården ligger på dess ägor så var det väl Anders som skänkte marken i samband med hustruns död så att ön kunde få en egen kyrkogård. Lilla Askerön fick sin kyrkogård fem år senare också på privat initiativ. Öarna tillhör ju olika socknar(Norum och Valla) vilket gjorde att man inte kunde ha en gemensam kyrkogård vilket annars kunde tyckas vara naturligt.
Klockstapeln verkar ha kommit till några år senare, även den skänkt av Anders Olsson. På klockan står det:
SKÄNKT AVF HEMMANSÄGAREN ANDERS OLSSON I STORA ASKERÖN, VESTERGÅRDEN.
GJUTEN VID GÖTAVERKEN I GÖTEBORG ÅR 1912.
Baksidan: NÄR MITT LJUD GÅR UT ÖVER LAND OCH HAV SÅ BED TILL DIN GUD OCH TÄNK PÅ DIN GRAV.
Nu hade man kyrkogård på ön vilket var en stor lättnad, åren gick, men fortfarande hade man den långa vägen att ta sig till kyrkan. Tankar föddes att samla in pengar till att även bygga sig ett kapell, men troligtvis insåg man att man var alltför få och eftersom samma tankar verkar ha funnits på Stenungsön så beslöt man sig för att gemensamt samla in pengar. 1924 kunde man starta bygget på “Kyrkberget” i Stenungsund, för att i Januari 1927 slutligen få besök av Biskopen som invigde det.
Se även ”Lotshemman säljes”
