Giovanni Battista Pinello, Italienaren som blev Bohusläning.
Alldeles i början av 1700-talet kom en ung italiensk adelsman, Giovanni Battista Pinello, till Sverige och anslöt sig till den svenska stormaktsarmén gjorde militär karriär i Sverige och slutade sina dagar som en högt rankad man.
Men låt oss börja historien när Giovanni var ung.
Vid tolv års ålder skickades Giovanni till universitetet i Leiden I Hollland. Men på vägen dit vinddrevs skeppet i en gruvlig storm till Bergen. Informatorn dog, och Giovanni stannade några månader i Norge innan han till slut kunde ta sig till Leiden.
Giovanni fortsatte att utbilda sig i ridning i Paris och Madrid. I Madrid träffade han på en överstallmästare från Sverige som han blev god vän med.
Giovanni reste mycket och I Slesvig där det var en fredskongress träffade han ytterligare två svenskar som bjöd med honom till Sverige.
Unga män av fin familj vid den här tiden kunde fara runt i världen, ungefär som vår tids affärsmän, som far från land till land och arbetar några år i olika världsdelar.
Giovanni Battista Pinello kom alltså till Sverige i unga år på slingriga vägar. Men resan hit var ändå ingenting jämfört med de många resor han gjorde som officer i den svenska armén.
Under inledningen av 1700- talet svällde den svenska krigsmakten och blev under en period dubbelt så stor. Och det var mitt i den expansionen som den unge italienaren Pinello kom och blev kvar.
Giovanni Battistas familj var adlig. De var bland annat med och hjälpte Columbus ekonomiskt vid hans resa över till Amerika. När fadern till Giovanni dog blev han ensam arvinge till en stor förmögenhet och palats i Genua.
Väl i Sverige konverterade Giovanni till protestantismen. Överstallmästaren, som Giovanni träffade i Madrid, introducerade honom till Hov- och stallstaten i Stockholm där han anslöt sig. Sedan tog han värvning i Karl XII:s Kungliga livregemente till häst.
1704 tog han värvning i Västmanlands läns regemente som underofficer och följde kompaniet till den stora drabbningen i Poltava.
Efter kaputalationen följde han med armén till Moskva och levde sedan i fångenskap i Tobolsk i Sibirien.
Giovanni tröttnade på livet i Tobolsk och flydde med en kamrat, utklädda som ryska bönder för att försöka ta sig tillbaks till Sverige.
Det tog dem två år till fots att nå Sverige.
När Giovanni kom till Ystad råkade han på Karl XII vid en lägereld. Karl XII erbjöd Giovanni anställning vid Bohusläns regemente, vilket gjorde att han följde med kompaniet till de norska fälttågen.
Vid den här tiden fick Giovanni veta att senaten i Genua beslutat att han var betraktade som kättare. De hade konfiskerat alla hans palats och hela hans förmögenhet.
När Karl XII dog 1718 var Giovanni kapten över en bataljon som tillhörde Bohusläns regemente. Efter kungens död blev han av med sitt chefskap till en ung greve.
Då skrev Giovanni ett brev direkt till änkedrottningen 1718.
“Det här är således tacken för alla de blodiga skjortor jag hämtat från strider för Sveriges ära och väl. För min katolska tro som jag uppoffrat, och för miljoner i arv de jag försakat.
Att en pojke som ännu ej luktat krut skall frånrycka mig det befäl vartill Konung Karl, lovvördig i åminnelse, med mig kallat och utnämt.”
Giovanni fick naturligtvis tillbaka sitt befäl.
1725 gifte sig Giovanni med Justina Gyllenskruf, som var dotter till Nils Gyllenskruf, en kaparredare på Nordsjön. De två fick 13 barn och bosatte sig norr om Munkedal i Bohuslän.
1756 blev han adlad och hamnade på Riddarhuset.
Giovanni avslutade sina dagar som en av de äldsta karolinerna 92 år gammal.
I hans nekrolog 1775 står bland annat detta:
“Efter avslutad aftonbön lyktades på Ramneberg hans långvariga och bragderika levnadslopp, den 20 april 1775, sedan han samma dag på förmiddagen under sin vanliga spatserritt i sporrsträck satt över sju grindar.”
Det betyder i princip att han motionerat varje morgon på sin häst och hoppat över ett antal grindar varje morgon.
Av de 13 barnen kom sex sju stycken upp i vuxen ålder och ännu finns ättlingar till Giovanni boende här.
En dotter Maria Katarina var gift med Johannes Kihlman som drev gästgiveriet “Åsen” som låg lite söder om Ljungskile, där man svänger av mot Lilla Edet. Kihlmans är förövrigt den släkt som senare kom att förvandla Stenungsön till en badort.
En sonson, Nils Henrik Pinello startade vad som nu är en av Finlands äldsta restauranger, restaurang Pinella i Åbo samt Åbo svenska teater vilket i sin tur är Finlands äldsta teaterhus. En intressant koppling till Stora Askerön är att arkitekten Per Johan Gylich som ritat såväl restaurang Pinella som som Åbo svenska teater och dessutom 300 andra byggnader i Åbo hade en farbror, Rejmund Gylich som var tulltjänsteman på Stora Askerön.