Djävulen kan också sjunga!

Här hälsar vi på i  Mellangård eller Arons, där bodde Bernhard Aronsson i huset som ligger högt och vackert (nu ägt av Ewa och Gert). Huset som byggdes av hans far efter att fadern köpt såväl gården av sjökapten Johannes Wikström som granngården som låg mot Mattssons av Hammar också han kapten i handelsflottan .

Senare byggdes även ett missionshus ovanpå en potatiskällare på gården och det får man tacka pigan på gården för. Saken var den att Bernhard söp så förskräckligt och pigan Maria som kom från Kihl på Tjörn verkar ha varit ett bestämt fruntimmer, för hon tog tag i det hela och lyckades omvända Bernhard till att bli religiös och nykterist och ansluta sig till missionsförbundet.

Prästen i socknen, Schiller blev galen när inte Bernhard kom på husförhören, skällde på Bernhard men det hjälpte inte han höll fast vid sin tro och argumenterade med att dom sjöng så vackert, varpå Schiller blev ännu argare, slog med snusdosan i bordet och skrek att ”djävulen kan också sjunga”!

Missionshuset kom att användas för möten under många år framåt.

Redan 1901 skrev någon i “Göteborgs Veckotidning” om missionshuset.

Riktigt intressant är ju uppgiften att dövläraren Carl August Klingspor skulle varit sommargäst därute några år, han tillhörde I så fall några av de tidiga sommargästerna därute, men så tidigt som i artikeln är nog fel, missionshuset byggdes troligtvis på 1880-talet.

Carl August Klingspor hade varit underlöjtnant men blivit tvungen att sluta då hans hörsel drabbades av nedsättning. Han blev biträdande lärare vid Manillaskolan, Stockholm och senare föreståndare 1863 för dövskolan i Hjorted, Småland.

På fotot sittande på trappan Bernhard och prosten Berg 1915, övriga personer inte identifierade.

Källor: Foto Ivar Pettersson Lilla Askerön taget ca 1920. Text Berättat av Karl Andersson i ”Änga” 1961 och nedtecknat av sonen Wilhelm Ängermark

Dela denna historia: