Mod och råd hos ett fruntimmer

Här är den fantastiska historien om mamsell Molin på Knarrudden!

Jag citerar artikeln i Mariestads veckoblad från 1826.

Onsdagen d. 11 sistl. Oct. kl. omkring 8 på aftonen förmärktes tvenne karlar, hvilkas namn man tror sig känna, utanför ett mindre boningshus, beläget på Askerön uti Bohusländska skärgården vid den såkallade Knarrudden. Af husets inneboende folk, bestående af en gammal enkefru Wikström, dess brorsdotter Mamsell Molin och en piga, begaf sig mamsellen genast på vinden och aflossade ett skott; men bofvarna togo häraf ingen skrämsel, utan bultade med hårda slag på dörren och fordrade att blifva insläppte. Då sådant inte kunde beviljas dem, instucko de en laddad bössa genom holet på fönsterluckan och aflossadepå sådandt sätt 2:ne skott inuti rummet, hvarvid den gamla gumman var nära att blifva ett ofer. Derpå begåfvo de sig åter till dörren, den de försökte att bryta upp; men då Mamsellen derstädes hotade med en laddad pistol, som af henne utfördesgenom ett hol på dörren, infunno nidingarna sig åter vid fönstret, hvarest det lyckades dem att fråntvinga en del av luckan, der Mamsellen åter motade dem med pistolen, understödd af pigan , som var försedd med en yxa, hvarmed man sade sig skola afhugga handen på den, som gjorde försök att insticka densamma. Då dessa menniskor likväl fortsatte sina bemödanden att komma in, nödgades man lofva dem något, om de ville aflägsna sig, hvarpå de fordrade 200 R.dr. Mamsellen försäkrade sig icke äga mer än 1 R.dr 32 sk. , nyligen förtjente för sömm, hvilka penningar af dem genast genom springan på luckan emottogos, med påstående att få silver, då mamsellen till dem utstack 2:ne silferskedar, föregifvande at icke mer funnes i huset. De fordrade likvist under grufliga hotelser klocka och ännu mera; men fingo sedan endast tvenne smörgåsar och ett stycke ost. Denna parlementering varade till kl. 11, då bofvarna rodde bort. En gammal fiskare, som legat i en närbelägen lada, befanns vara innestängd. – Emellertid räddades alla från vidare våldsverkan och från den ögonskenligaste lifsfara endast genom nämnda Mamsellens berömvärda mod.

Vilka var då personerna i dramat? Mamsell Molin hette egentligen Johanna Molin(1785-1877) och hon var dotter till Johan Molin (1746-1805) som var kyrkoherde i Dalstorp, Västergötland. Fadern var född i Göteborg, son till en löjtnant vid amiralitetet. Molin arbetade först på ett handelskontor i Göteborg och var dessutom medutgivare i den göteborgska tidningen Göteborgs Allehanda, Göteborgs första nyhetstidning. Studerade vid universitet och prästvigdes för att sedan vara lärare i levande språk på Göteborgs Gymnasium tills han 1784 tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Dalstorp .

Johannas mor var Helena Margareta Lindqvist vars far Fadder Lindqvist var tullinspektör på tullstationen som var placerad på Stora Askerön vid denna tid. Mamsell kallades Johanna av ortsborna för att hon var ogift och ”ståndsperson”, efter moderns död gifte fadern om sig med Hedvig Charlotta Stiernspetz som var av adlig börd.

Vad kom det då sig att hon bodde på Knarrudden som finns längst norrut på Lilla Askerön i Valla socken, Jo efter föräldrarnas död så adopterades hon av den andra personen i dramat som benäms ”Änkefru Wikström” vilket var mostern Britta Maria Lindqvist. Hon var gift med Johan Påwelsson Wikström som drev sillsalteriet och trankoket som låg på Knarrudden . De hade inga egna barn utan tog hand om Johanna som blev boende på Knarrudden hela sitt liv. Trankokeriet hade han tagit över efter sin svåger Anders Brovall från Uddevalla. Brovalls son som var präst i Starrkärr var förövrigt gift med en syster till Emelie Flygare Carle’n (vår första deckardrottning, sålde bäst och stod tillsammans med två andra kvinnor för 80% av svenska bokexporten på 1800 talet).

Johan Påwelssons föräldrar bodde på Lilla Askerön (och kusinen bodde i Stora Askerön mellangård) , fadern Påwel Esbjörnsson Wikström och modern Christina Gregersdotter Hammar, båda ditflyttade från Dragsmark. Att dom hamnade just där berodde på att Christinas morfar rådmannen Gunnar Leth flyttat dit från Marstrand och köpt en gård 1681 som hon ärvde.

Orsaken var följande, Gripenclous Trolldomskommision i Marstrand hade anklagat Rådmannen Gunnar Leths hustru för att ha deltagit i satansmöten med djävulen själv på Blåkulla. Hon frikändes till slut men allmänheten hade en annan uppfattning och han tvingades flytta till Lilla Askerön.

Släkten Hammar är också intressant och påstås av en del släktforskare härstamma från ett utomäktenskapligt barn (han hade 23 officiella barn) till den Danske kungen Christian IV.

Den tredje personen ”Pigan” som var så flink med yxan hette Anna Katarina Andersdotter och gifte sig senare med Johan Islander vars mor var syster till mamsell Molin  och vars far Lars Islander var kapellpredikant på Klädesholmen .

Dela denna historia: